Begravningar
Begravningar måste vara en av de jobbigaste sakerna som finns. Särskillt om man ska begrava en man älskar.
När denne dör är det självklart superhemskt. Men kroppen finns kvar hos en. Man kan fortfarande se, känna, gosa, lukta...
Ni vet självklart anledningen till varför jag skriver om begravningar nu.
Vi begravde Chilli i förrgår, samma dag hon dog alltså, annars blir ju kroppen dålig.
Även om det var otroligt jobbigt, så fick hon världens finaste kaninbegravning och världens finaste kaningrav.<33
Vill ni veta vad jag tyckte var det absolut jobbigaste?
Att ge den sista pussen och klappen. Att stänga locket till lådan och veta att man aldrig, aldrig får se henne igen...
Det var helt klart det tyngsta.
Men det blir väl bättre för var dag som går, men saknaden är kvar. Jag är så van att gå till henne när jag kommer hem från skolan. Att gå och titta henne då och då och att ge kvällsmat... det är så svårt att inte få göra det. Fast jag går fprtfarande till henne och säger god morgon och hälsar när jag kommer hem och nattar henne, men det är ju inte alls samma sak...</3
Men man måste gå vidare, men hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta
P.s 
Så sorgligt med kaninen. Det är det tråkiga med husdjur, att de oftast försvinner så fort. Man vet att de inte lever för alltid men man blir ändå så ledsen när det händer. Som tur är har då fått många fina år med kaninen och där hon är nu är det härligt, evigt gröna ängar, massor av maskrosblad och andra kompisar. Kramar till dig
gumman, jag förstår att det är jobbigt, men jag är säker på hon har det jätte bra nu med <3, jag vet att hon aldrig kommer glömmas, men om det skulle vara nåt så vet du vart jag finns <3
pussar <3
Jag kommer också alltid att minnas henne<33 hon har det säkert jätte bra nu också<33
